Jaha. Nu sitter du här, panik i blicken, planer som gått åt skogen, andra (reserv) planer börjar ta form men avfärdas snabbt och allt känns bara oerhört överväldigande skitjobbigt. Du försöker tänka att det kunde vart värre, tänk på folket i gaza som inte har någon ström (dagsaktuellt problem och ungefär det värsta som skulle kunna hända mig, att strömmen försvinner. Ett liv utan dator och internet finns inte i min föreställningsvärld, jag fick kalla kårar av stormvarningen i lördags) och njuta av din hyfsat priviligerade medelklasstillvaro.
Det går inte så bra.
Men varför kan alla andra planera sitt liv och fixa hela den där vuxengrejen när jag får ångest bara av tanken på räkningar, ICA-kort och månadshyra?
Januari är en synnerligen destruktiv månad. Full med vardag, nya terminer och beslut som måste tas. Jag har gigantiska problem med beslutsfattandet. Idag kunde jag till exempel vart och åkt skidor, men gav upp planerna eftersom jag inte orkade med tusen tankar om min framtid som snurrar runt i huvudet med skidor på fötterna. Bättre då att ligga hemma och stirra i taket hela dagen.
Med facit i handen är det inte en bra taktik att ligga hemma och stirra i taket fjorton timmar i sträck. Myror i byxorna är bara förnamnet på hur jag känner mig nu.
