Jag skulle ha två böcker till en affärsjuridiktenta och för att slippa betala ännu mer surt förvärvade slantar åkte jag till ett av universitetsbiblioteken i eftermiddags. Nu vet jag väldigt lite om det finns någon speciell status på biblioteken här i Göteborg, typ ett för jurister, ett för samhällsvetare etc, så jag tog första bästa där böckerna fanns vilket råkade vara Kurs- och Tidningsbiblioteket på Vasagatan. Det var inget speciellt med stället egentligen men jag blir alltid helt pirrig av dammiga universitetsbibliotek fulla med böcker som man bara vill kasta sig över. I och för sig så känner jag ju bara så när böckerna INTE står på min litteraturlista, men ändå.
Universitetsbibliotek är själva antitesen till den fruktansvärt osexiga utbildningsanstalten jag måste besöka just nu. Inga mysiga studiehörnor bakom jättehöga bokhyllor, ingen boklukt, inga knarrande trappor, inga gulskimrande lampor i fönstrena, inga tunga anrika trädörrar, ingenting. Bara tomma klassrum, tillgänglighetsanpassade grupprum, ett lunchrum som luktar gammal matlåda och alla vägar är på kliniskt skandinaviskt vis helt vita och avskalade.
Och jag hatar det. Jag hatar varje sekund. Och jag hatar mig själv för att jag aldrig, aldrig, aldrig kan göra någonting rätt.
Maddes blogg 